Det har varit kul att kolla på  hockey vm. En intressant aspekt har varit det vitt skillda materialet i lagen, deras spelstil och givetvis resultaten. Det var ganska lätt att se skillnaden på spelideer, 3 Kronor och Finnarna körde en tight defensiv med förmodat bra målvaktspel, mycket likt det spel New Jersey Devils spelar i NHL med Martin Brodeur som främste fanbärare. New Jersey Devils får en hel del kritik för att vara tråkigt defensiva och spelförstörande, mestadels av hockeytyckare som har en inskränkt syn  på hur hockey ska spelas. Samma ganska korkade personer sitter och hejjar fram 3 Kronor när de med en stark defensiv och tveksam offensiv besegrar ett offensivt mer begåvat Tjeckien. Då heter det att det är en kämpainsats och upphöjs till jämnbördigt med slaget vid Thermopyle.  Jag är den förste att hålla med, en kämpainsats och en stor bragd, med en klar spelide, känns det igen?

Som sagt, man behöver inte vara Saida för att förutse hur det skulle gå för Devils i slutspelet.  De hade iof en ganska bra period innan trade-deadlinen, men med befintligt djup funkar det inte. Enligt min åsikt är det avsaknaden av bra tekniska och offensiva blueliners som är den största bristen, något många kommentatorer inte håller med mej om. De menar det är främst bristen på målskyttar som gjort Devils tandlösa. De har ju delvis rätt, har man en grym offensiv vinner man oftast, men inte "the Devil way". Devils  har alltid spelat tight och defensivt och därigenom vart ett av de tuffaste lagen i NHL att möta. Skyttet har inte vart massivt sen deras A-line med Elias-Arnott-Sykora dominerade. Det som tippat vågen till Devils fördel har alltid vart ett kompakt försvar som bidragit framåt, med spelare som Scott Niedermyer och Rafalski och omutliga hårdingar som Scott Stevens och Ken Daneyko, hell jag såg att Scott Stevens tom kom 6a på en lista av USAs hårdaste män, respekt !!.

Nu finns de inte i laget mer, nu har man Oduya, inget mer att spela på..

Förhoppningsvis öppnar Lou skattkistorna och köper in pusselbitarna som fattas, att  signa bra free agents är väl om möjligt den enda lektionen värd att lära från Rangers, något Rangers praktiserat länge och väl och trots det konsekvent misslyckats med att prestera något som räknas. Om man kollar på vilka spelare de haft och vilka pengar de lagt ut och vad de uppnått så vet man inte om man ska skratta eller gråta, det måste vara den mest misslyckade organisationen inom sportvälden, alla kategorier. Uppenbarligen finns pengarna så de måste ju åtminstone vara bra på att sälja souvenirer...